En bipolär djurmammas galna liv

Namnet kommer få vara kvar trots att jag är övertygad om att jag faktiskt inte är bipolär o djuren har allihop gått ur tiden. Som läget är nu är inga djur aktuella men min dröm om min egna lilla gård mitt ute i skogen med allehanda djur o mesta möjliga självförsörjning lever kvar. I övrigt är det fortfarande ungefär samma problem där kampen för överlevnad o nån form av livskvalitet fortsätter vareviga dag.

Sömnlös

Publicerad 2019-05-31 13:43:25 i Psykisk ohälsa,

Det gick över förväntan hos vårdkontakten.
Han är väldigt bra där o då.
Han ska rota i lite bla smärtenheten o skattningsskalor för npf.
Så jävla gött.
 
Jag blev sämre innan jag åkte dit så jag bestämde o inte åka till föräldrarna efter.
Jag åkte hem efteråt o satan i gatan va dålig jag blev när jag kom hem.
Höll på att på riktigt frysa ihjäl fast jag var glödhet.
 
Mamma skickade mess om vilken tid dom skulle träffas på marknaden.
Jag svarade att jag inte skulle komma för jag var dålig.
Fick till svar att hon förstod o hoppades jag kunde komma till kvällen.
Jag svarade helt ärligt att vi får se om jag lever då.
Fick ett hjärta tillbaka.
Sen hörde hon inte av sej förrän 16 dan efter.
Då hade jag redan bestämt att jag inte ville träffa henne alls.
 
Måhända är jag totalt överkänslig men testa själva att stå helt ensamma o livrädda o mer eller mindre ber på era bara knän om lite förståelse o omtanke o inte får nåt gensvar alls.
 
Dan efter såg jag utslag på bålen o bröstkorgen.
Googlade o ringde 1177 o mest troligt har jag fått nässelfeber 😣
Fattades bara...
Dessutom vet vi ju inte vad beror på så jag vågar fan inte söka vård ifall det beror på humiran eller voxran.
Om dom sätter ut nån av dom o jag aldrig får använda dom igen så är mitt liv slut.
Jag var iaf inte tvungen att åka in om det inte blev mkt värre eller jag fick svårt att andas.
Så den närmsta veckan blir intressant eller kanske livsavgörande.
 
I alla fall åkte jag egen bil själv till cruisingen.
Först ringde jag min vän för jag antog att han inte jobbade.
Han svarade men sov så skulle ringa upp senare.
För säkerhets skull packade jag ihop lite grejer om jag skulle åka direkt dit sen.
 
Cruisingen var mkt trevlig trots ganska rejält regn till o från.
Träffade en kompis jag inte träffat på länge 😀
Till slut blev det kallt o jag ville åka.
Min vän hade inte ringt, big surprise.
Men jag ville veta så jag ringde o han svarade.
Han hade tydligen precis kommit till jobbet så han hade varken tänkt ringa eller på annat sätt meddela sej. Big big surprise.
Dessutom när han nyss svarat sätter han sej istället med luren i örat o pratar med sina kollegor.
Som att jag inte existerade eller för att visa hur oviktig jag är.
Jag fick till slut vad jag ville ha sagt från början o fick ett tyst, det hade ju varit trevligt annars, om han inte jobbat.
Det var det samtalet det.
 
Var ganska ledsen på vägen hem o hade ju en stund o fundera.
Bestämde mej på vägen hem för att skriva vad jag kände o att jag inte pallade det här.
En stund efter att jag kommit hem fick jag ihop ett aslångt sånt sms som jag skickade o därefter raderas han från Facebook, Messenger o telefon.
Han är inte blockad så han kan kontakta mej om han skulle vilja men jag slipper se honom o bli påmind om all smärta.
Inte för det hjälper idag för smärtan är där konstant ändå.
Jag trillade dit ordentligt den här gången.
Jävla skitkärlek gå över imorrn helst.
 
Så när jag kom hem började jag hinka öl o har inte slutat än.
Det finns alltid sätt att hantera allt oavsett om dom är bra eller dåliga.
Det mest typiska för mej är o sluta äta o sluta sova o helst en hel del alkohol på det.
Det är väl som nån form av straff för att man inte anser man förtjänar bättre.
 
O det spelar ingen jävla roll hur mycket man vet o kan om man inte kan använda sej av det.
Det blir bara total frustration.
Till den gräns man faktiskt önskar man var hjärndöd.
 
En öl för att den här jävla dagen ska genomföras.
Får se vad vi hittar mer o orkar me.
 
Min högsta dröm just nu är att telefonjäveln ska ringa, att jag inte känner igen numret o att den som ringer har nåt o vettigt att säga.
Jag vet mkt väl att det inte o att jag inte ens borde drömma om det men känslor o logik har inte ett jävla skit med varandra att göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marie

Åren har gått, djuren har blivit gamla o försvunnit en efter en. Det är bara jag som återstår av min lilla familj. Annars är det rätt likt. En kamp för överlevnad o nån form av livskvalitet varje dag. Mina diagnoser lyder: Bipolär sjukdom typ 2 (vilken jag vill ha omvärderas) Borderline GAD HS (Hidradenitis supprativa) Hypotyreos (pga litium)

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela