Om jag hade vetat

Första gången jag kände vad som måste vart ångest att det kunde kännas så här fruktansvärt hade jag aldrig ens drömt om o kalla det ångest
Det e inte förrän nu jag egentligen vet vad ångest innebär känner jag
O sen vet jag att många har det så här ofta o ännu värre
Det måste va den mest obehagliga känslan i världen

Att helt plötsligt ibland utan förvarning helt tappa kontrollen o bara få fullständig panik
Där varenda känsla av obehag du kan tänka dej kommer som en brandsläckarstråle mot dej
Så att det faktiskt gör fysiskt ont när den träffar dej
Du får svårt o andas, svårt att tänka o vet inte var du ska ta vägen
För det finns ingenstans o gömma sej
Panikångesten suger tag i dej så hårt att du känner det vad du än försöker göra

Jag ville inte åka hem igår men tyckte det blev bäst så för då visste jag att hemstödet skulle komma idag 10.30
Natten till igår hemma hos mamma kunde jag inte sova utan gick mest runt o rökte, titta på tv, käka stesolid o satt vid datorn
Somnade inte förrän nån gång efter 5 på morron

Sen va mamma borta hela dagen igår o jag vaknade av att hon ropade på mej o sa att kl va fem!
Vi åkte från Karlsborg strax efter sju så däremellan hann jag ju typ bara packa ihop mina saker

Men det va ju lika skönt för då hann jag ju iaf inte tänka

Vilket jag inte klarar av att göra nu heller känner jag nu

Det enda jag undrar är vad det e som e så fel me mej?
Varför vill ingen umgås o dricka kaffe me mej?
Jag tycker inte jag e elak
Jag tycker jag e en ganska bra kompis
Men hur jag än bär mej åt så finns det verkligen ingen som vill umgås me mej!

Ingen som skriver o frågar "E du hemma? Kan jag komma förbi?"
Ingen som ringer o frågar "Vad gör du? Vill du hitta på nåt?
O ALDRIG någon som svarar när jag skriver o undrar om nån vill ha kaffe!

Kan inte nån bara säga varför?
Jag försöker ju verkligen!
Vad gör jag för fel?
E jag verkligen så hemsk?

JAG KLARAR VERKLIGEN INTE DET HÄR!
Jag klarar inte av att sitta här helt själv hela dagarna!

Snökaos

Ute e det lugnt, mörkt, fint o vitt
Men i huvet e det som ett riktigt snökaos
Inte bara snökaos utan en fruktansvärd jävla snöorkan

Funderar på om jag kanske aldrig riktigt känt sån fysisk ångest förut som jag gör nu
Jag har ont i magen, mår illa, det snurrar i huvet o jag kan knappt andas

Så här har det visserligen vart sen innan förra lördan men nu e det lite extremt

Tror det kommer bli en lång natt det här med många stesolid

Förra lördan 27/11 var det bara konstatera att jag faktiskt inte orkade mer
Gick så långt som att ringa Falköping där jag ju lovat att aldrig mer sätta min fot
Men jag orkade verkligen inte

Jag ville bli inlagd o vet att det inte finns nån annanstans att vända sej så jag kunde tänka mej o lägga in mej där i väntan på o få komma till nåt typ behandlingshem
Jag ringde o pratade me sköterskan där o hon va väldigt trevlig
Jag ringde mamma o förklara läget o hon o pappa kunde skjutsa mej om nåra timmar

Jag gick hemma o packade o väntade o funderade
Jag funderade många många gånger på om jag verkligen skulle åka
Jag vet ju hur äckligt inkompetenta o dumma i huvet dom e

Men till slut va vi på väg dit iaf
Vi fick sitta länge i väntrummet o jag visste inte vad jag skulle säga till läkaren för för en gångs skull kände jag mej ju inte självmordsbenägen på det viset utan bara hjälplös

Medan vi satt i väntrummet fick vi höra hur personalen handskades med en annan patient som bara var hysteriskt ledsen o ville prata me läkarn
Jag måste bara säga hur mkt jag njöt när mamma o pappa fick höra me egna öron hur personalen tar hand om sina patienter i Falköping
Dom fick höra det helt själva o inte genom mej lr nån annan av alla stackare som vart hos dom där jävla sadisterna
O jag blev återigen påmind om att jag inte tål stället

Till slut blev jag kallad till läkaren o fick berätta varför jag var där osv osv
Det slutade med att jag fick gå därifrån o hon skulle skriva ett brev till psykvården i Mariestad

Jag har bra kontakt me psykvården i mariestad o min läkare där e underbar så vad det skulle göra för nytta kl 1 en lördagnatt kan man ju fundera på

Det va bara ta våra grejer o börja gå
Jag klappa nästan ihop fullständigt o pappa kunde iaf skälla ut sköterskan o kanske doktorn oxå det hörde jag inte för då hade jag gått ut o rökt

Mamma o pappa stannade o pratade me doktorn iaf men det slutade som vanligt me att jag fick följa me dom hem hit o att dom har fått ta hand om mej o min hund sen dess
Lr mamma rättare sagt eftersom pappa jobbar ute på veckorna

Men jag har 2 katter hemma som faktiskt inte klarar sej själva
Martin kunde ta hand om dom nu under tiden eftersom jag inte vågar låta grannen ta hand om dom
Men det gick ju på 300 spänn i soppapengar
Det e absolut värt det för o veta att han gör det men det blir dyrt o nu har dom vart själva i över en vecka

Så det e ganska oundvikligt o åka hem nu
Därför får jag göra det imorrn kväll när jag vet hemstödet kommer på onsdag morron
O på torsdag ska jag på studiebesök på nån dagverksamhet i Töreboda

Jag har mest sovit o suttit vid datorn o försökt tänka så lite som möjligt när jag vart här men iaf har jag fått erbjudande om en lgh i Töreboda som jag ska ta
Den ligger i anslutning till psykiatriboendet där så jag kommer även kunna få mkt hjälp
Den ska renoveras men skulle vara färdig för inflyttning i februari tror jag
Ska säga upp min lgh imorrn

Sen bara kolla o ordna me kontrakt o skit så allt det löser sej som det ska

Pratat me läkaren om behandlingshem o det måste ju så klart bedömas o finansieras o skit så det vet man ju aldrig hur lång tid det tar
Var så arg o ledsen o trött efter falköping oxå att jag nu slutat me mina mediciner
Vilka min läkare såklart bönfall mej o fortsätta me
Men för tillfället håller jag mej till lugnande o värktabletter
Om jag nu ens har möjlighet till det kom jag på igår eftersom hon skriver ut recepten med intervall vilket innebär att jag ev inte har tillgång till mer än 25 st Stesolid i 6 v om jag har otur

Får kolla upp detta
Smidigt att hon gick på semester i fredags oxå

Så som livet ser ut nu vad jag vet:

*Jag åker hem imorgon
*Hemstödet kommer på onsdag
*Studiebesök på torsdag
*Ev ingen tillgång till läkare
*Ev ingen tillgång till stesolid
*Ensam hemma med fruktansvärd ångest hela dagarna
*Hemstöd 2 dagar i veckan

Känns faktiskt egentligen inte som jag vet nånting nu

O jag kan tänka mej att allt detta e fruktansvärt osammanhängande för det e precis vad det e i mitt huvud

Jag började skriva att jag verkligen hoppas jag hittar nån som kan tänka sej va hos mej lite men jag vet ju mkt väl att det inte kommer bli så

Jag kommer sitta där som vanligt o inte ens få hem nån på kaffe

Jag kommer få knapra stesolid så länge dom räcker
O fortsätta ha ont i magen o må illa o knappt kunna andas

Om jag tycker synd om mej själv?
Ja det gör jag

Vadå då vill du byta?


RSS 2.0