Shit asså
Plötsligt händer det som dom säger i trissreklamen!
Har inte sovit många timmar, vaknar riktigt seg med huvudvärk.
Får på kaffet, kollar fejjan o lite YouTube.
Vips så vill jag bara hoppa upp o dansa!
Kan knappt sitta still.
Va fan e det som händer?
Från o knappt velat göra sej till o vilja köra räser...
Ja ja ångest/hypomani, rädsla eller bara en sällsynt släng av livslust.
Vilket det än må vara kommer jag försöka utnyttja det ordentligt.
Fan vet att det behövs.
Har så sakteliga genom o skriva lite överallt börjat få lite smått ordning i huvet.
Irriterad att jag inte förstod/fick nåt klart besked av vårdkontakten igår.
O att han som oftast avslutar med att han ska höra av sej.
Tror faktiskt inte han gjort nån gång.
Det är ju ett av mina största problem.
Som polaren påpekar så tar jag saker o ting väldigt bokstavligt.
Åtminstone när jag blir osäker på vad som menas så blir det en direkt bokstavlig tolkning.
Det har oxå märkts så tydligt skillnaderna mellan oss den senaste tiden.
Hur vi e extrema åt varsitt olika håll.
Jag behöver veta ungefär vad som ska hända för att inte få overload i hjärnan, han vill/kan inte planera mer än möjligtvis 10 min framåt.
Det har ändå gått någorlunda bra att visa just den hänsynen till varandra.
Det största problemet kommer till när något sägs eller bestäms.
Jag är både uppfostrad o har alltid varit sån att det man säger det håller man.
Kan man inte hålla det så meddelar man det så fort som möjligt o ber om ursäkt.
Alltså för mej är ord lag o det som bestäms ristas i sten, typ.
Här är det totalt kört.
Han kan ändra sej fram o tillbaka, glömmer bort vad som sagts, blir upptagen med annat.
Jag klarar det inte. Det är så psykiskt påfrestande så det går knappt beskriva.
För mej blir varje ändring som att rubba hela min världsbild, flera gånger om.
Varje ouppfyllt "löfte" räknas som ett svek osv osv.
Jag försöker verkligen o har försökt lära mej att vara flexibel men jag upplever snarare att jag blivit värre o fått svårare för plötslig förändring med åren.
Jag vet att han oxå försöker så gott han kan.
Det kan lixom inte hjälpas att våra hjärnor fungerar helt tvärtemot där.
O tyvärr på en väldigt viktig punkt eftersom den styr väldigt stora delar av livet.
Det är troligtvis inget som kommer gå att kompromissa fram nån lösning till heller just för att det är helt olika.
Samtidigt är det både skönt o intressant o se vad som egentligen felar.
Med mer objektiva ögon än känslor.
Samtidigt är vi extremt lika på andra punkter.
Som vårat sätt att tänka verkar oerhört likt.
Våra sätt att hantera motgångar o svårigheter verkar tyvärr väldigt lika.
Jaja intressant tycker jag iaf det är o så länge vi orkar o anser att vi har mer glädje än sorg av varandra så är det ju roligt.
Måste måste måste
Fy fan vad jag hatar det där jävla måstet hela tiden.
Jag vill! Säger vi i stället...
Jag vill slänga allt skräp jag har spritt ut överallt.
Jag vill duscha o tvätta håret så jag kan färga det senare eller imorrn.
Jag vill bädda rent min äckligt skitiga säng.
Jag vill borsta mina tänder.
Egentligen skulle det nog faktiskt räcka så för att jag ska bli hyfsat nöjd.
Jag måste ta min spruta oxå som jag skulle gjort igår.
Står med stora bokstäver av vattenfast penna på handen.
Så jävla gött o va vuxen ibland o få skriva det man glömmer vart man vill på kroppen.
Ne om man skulle göra ett försök till något...
