En bipolär djurmammas galna liv

Namnet kommer få vara kvar trots att jag är övertygad om att jag faktiskt inte är bipolär o djuren har allihop gått ur tiden. Som läget är nu är inga djur aktuella men min dröm om min egna lilla gård mitt ute i skogen med allehanda djur o mesta möjliga självförsörjning lever kvar. I övrigt är det fortfarande ungefär samma problem där kampen för överlevnad o nån form av livskvalitet fortsätter vareviga dag.

Det går inte

Publicerad 2019-06-15 00:35:08 i Psykisk ohälsa,

Jag klarar det inte. 
Jag vill verkligen inte mer. 
Jag vill bara få dö. 
 
Helt o hållet utifrån egna premisser. 
Hur extremt dåligt jag mår o hur länge jag gjort det. 
Hur extremt lite hjälp jag får. 
 
Att jag är så totalt ensam. 
Inte på ytan där har jag många att prata o umgås med men det vill jag inte nu. 
För det orkar jag inte när det inte är på riktigt. 
När man ändå inte kan säga det man känner o tycker om o om igen eller att personen verkligen bryr sej. 
Då har jag verkligen ingen. 
 
Den enda jag vill prata med vill tydligen inte prata med mej. 
Skickade som sagt 2 videor jag tyckte var roliga i onsdags. 
1 på morgonen o 1 på eftermiddagen. 
Har fortfarande inte fått nåt svar. 
Vill inte tjata så väntade tills ikväll o ringde. 
Han var borta men skulle ringa senare. 
Jag vet mkt väl hur det är me det där men jag blir så jävla ledsen när han inte ringer sen då. 
Det blir jag när min mamma säger att vi ska höras imorrn o sen inte ringer me. 
 
Men jävlar vad förbannad jag kommer bli om det visar sej att jag lagt ut eller betalat drygt 400 o krånglat me beställning om det visar sej att han inte ska ha det denna helgen. Fast han ville det. 
Då kunde jag väntat till nästa vecka när jag fått pengar o sparat mej en massa bekymmer. 
 
Jag vill åka på invigningen av dafgårds butik imorrn men då har en bekant bjudit me sej själv. 
Det innebär först i främst att jag måste åka en omväg sen meddela om jag ska åka o tider oxå. 
Helst skulle jag visst gjort det idag men det sa jag helt enkelt att det kan jag inte. 
Det är jätteroligt me sällskap o jag trivs med personen men jag har definitivt inte råd o absolut inte lust eller ork att agera gratis taxiverksamhet. 
 
 Nu ska jag asså försöka sova trots att jag är rejält upprörd, ångesten lever rövare me mej o jag vill vara människa imorrn asså inte ta mer benzo än jag gjort. 
O så det här djävulska kliande...
Natten till idag var nog första natten på 2 veckor jag lyckades sova 8 tim men då vaknade jag så klart av mardrömmar istället. 
O jag behöver gå upp kl 8, ne förresten skit i det. 
Jag ställer kl på 10 o kommer jag iväg så gör jag. 
 
Så kan alla jävla människor o måsten dra åt helvete just nu 
 
Natti natt 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marie

Åren har gått, djuren har blivit gamla o försvunnit en efter en. Det är bara jag som återstår av min lilla familj. Annars är det rätt likt. En kamp för överlevnad o nån form av livskvalitet varje dag. Mina diagnoser lyder: Bipolär sjukdom typ 2 (vilken jag vill ha omvärderas) Borderline GAD HS (Hidradenitis supprativa) Hypotyreos (pga litium)

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela