Besvikelsen
När man planerat något, är helt inställd på det o det inte blir så...
Jag har verkligen sett fram emot 3 dagars cruising i grannstaden.
Har iaf duschat, kollat vädret o försökt klä mej efter det.
Bestämde mej för att jag kunde skippa o sminka mej idag o spara det till nästa 2 dagar.
Ville dock verkligen göra iordning håret om inte annat för att öva inför kommande dagar.
Eller hur? Vet inte hur jag hade tänkt där. Jag vill ju inte ha massa skit i håret, spray o sånt, det räcker med nästa dagar.
O mitt hår går verkligen verkligen inte göra ett skit me när det är nytvättat.
Allt bara glider ur...
O medan jag står o kämpar förgäves med det där jävla håret så börjar regnet ösa ner.
Likadant runtomkring tydligen...
O nu e kl nästan 20 så det känns faktiskt meningslöst o åka.
Det är ändå bara torsdag o sånt väder då är det ändå inte mkt vare sej bilar eller folk ute.
Känns bättre o spara den bensinen till lördag o söndag.
Men så jävla surt!
Jag skulle ju o så gick allt som vanligt åt helvete o så sitter jag här o tycker synd om mej själv o känner mej ensammast i världen.... Typ.... På riktigt.
Var ute o rökte, kollade postlådan o var o kissade o nu jävlar skiner solen!
Får jag ju beslutsångest deluxe.
Ser fortfarande väldigt mörkt ut däråt men det kan ju lika gärna vara förbi när jag kommer dit.
E ju faktiskt inte mer än 3 mil tror jag.
Borde tom jag ha råd med.
Besvikelsen över vänskap/ensamhet är fan konstant.
Har flera ggr denna veckan velat ringa polaren bara för att prata. För att höra en bekant o förhoppningsvis vänlig röst. Så kommer jag på att det inte går.
Mamma går inte prata me längre.
Speciellt inte på kvällarna när hon har tagit nåt glas vin för mkt.
Har skrivit ett par ggr till kkn om han ska ge cruisingen osv. får bara korta svar o inga motfrågor.
Han har dessutom semester nu o då kanske vi faktiskt kunde ses men då duger det inte som vanligt...
Mitt kanske största stöd har varit messenger-polaren.
Vi mår ungefär lika dåligt bägge 2 o har stor förståelse för varandra. Som en tvillingsjäl typ faktiskt.
Men nu har det o är väldigt mkt för honom så det är samma sak där.
Ganska korta svar o inga motfrågor.
Så vem fan ska jag prata med då?
Inte så att jag egentligen har något o säga jag vill bara prata.
Ska faktiskt slå ett slag för Mind. mind.se.
Dom få ggr man faktiskt kommer fram på telefon eller chatten är dom oftast överlägsna.
Har pratat med ett par nötter men dom bra väger upp gånger 1000.
Dom vet precis vad dom ska ställa för frågor o man får oftast mer sagt efter 40 min me dom än på 10 besök hos en psyksköterska.
Synd att det är så jävla svårt att komma fram bara.
Ne om jag faktiskt skulle dra så vet man ju aldrig, jag kanske träffar någon som vill prata med mej.
