Sjuk halsbränna
Fick jag typ precis innan jag tänkte lägga mej.
O ingen jävla ranitidin hade jag tydligen.
Jag som för en gångs skull var trött o avslappnad o kände att jag skulle kunna sova trots viss självmedicinering under dagen.
Hade räknat me att rulla lite röka för att få sova men kände att det inte behövdes.
Då kickar världens halsbränna in.
Men det blir väl så när man inte äter något på flera dagar o sen får för sej att trycka i sej en paj, 100 g choklad o ostbågar.
Ja o så lite marinella o sockerdricka o öl me ja.
Jaja jag somnar nog till slut ändå.
Lördagen var ett rent helvete.
Självmedicinerade rejält, gjorde iordning smink, duschade av mej, började fixa håret, svettades såpass att jag i stort sett blev tvungen att sminka om mej.
Mamma ringde rätt tidigt på dan o frågade om jag ville åka me dom på cruisingen.
Jag sa att jag inte trodde jag skulle orka.
Sen ringde jag pappa o frågade om jag fick lägga mej i skuffen o sova om jag blev dålig eftersom bilen var full men det fick jag inte.
Han sa sist att vi får se o hörs sen.
Jag tolkade det som att det inte var säkert om dom skulle åka.
När kl var 20 började jag fundera på vad dom höll på med o ringde mamma som sa att dom precis kommit fram till cruisingen.
Jag visste fan inte vart jag skulle ta vägen så ledsen o besviken vart jag.
Jag hade lagt precis all energi o hela dagen på att göra mej iordning o så får jag inte ens åka me.
Blev så jävla förbannad så jag åkte min egen bil vilket jag ju ändå tänkt göra från början men då hade jag ju kunnat spara lite energi till o orka köra.
Det var hur mkt bilar o folk som helst o när jag kom fram mötte jag först mamma o pappa men dom såg inte mej som tur var.
Det stod helt still på ströget in till stan men jag hade gett mej fan på att komma ändå till nettos parkering så jag slapp lägga ännu mer energi på att gå oxå.
Jag var nog faktiskt kvar till 3, tänkte ta en sista sväng o när jag står parkerad kommer en kvinna fram som blivit frånåkt o tänkte lägga sej bakom en mur o sova.
Hon frös så hon fick sätta sej i min bil o låna min tröja.
Jag tyckte vi skulle åka o kolla så dom verkligen inte var kvar så det gjorde vi.
Det var dom inte o hon bodde typ 8 mil därifrån i närheten där polaren bor men jag erbjöd mej ändå att skjutsa hem henne.
Trött var jag men vi åkte först till ett ställe på vägen där bilen stod men den var tom.
Sen åkte vi till nästa ställe på vägen o hon gick upp till dom hon åkt med o fick iaf tag i sina grejer.
Hon försökte swisha mej pengar men det var tekniskt fel.
Jag körde hem henne o fick hennes nr.
Sen hade jag 6 mil hem...
Jag messade polaren men visste att han troligtvis skulle jobba o fick inget svar förrän typ halvvägs hem.
Medan vi stod där o rökte innan hon gick in så fick jag ett mess från den nye karln där det stod läst.
Han hade alltså till slut kl 5 en söndag morgon läst mina sms.
Då även det tidigare inlägget som jag printade o skickade till honom.
Jag kunde inte låta bli utan skrev att jag hade långt hem o frågade om han ville prata.
Fick till slut nåt gapigt till svar men skrev att jag bara frågade om han ville prata.
Det kunde han så jag ringde upp o vi pratade hela vägen hem.
Sen fortsatte vi smsa tills han somnade.
Jag hade inte tänkt att sova tyckte inte det var lönt men slocknade ändå ett par timmar.
Sen hade jag sjuk ångest resten av dagen.
Skrev det till honom o fick ett oki till svar.
Inte acceptabelt i min värld.
Jag hade tänkt o fråga om han ville kolla på film eller nåt när han kom hem men han skulle inte vara hemma förrän 20 för han skulle äta hos sin mamma.
Sen ringde han strax innan 20 då hade han varit hemma ett tag o jag sa hur jag hade tänkt o att jag hade sån fruktansvärd ångest o inte ville vara själv.
Men då var det alldeles för sent på kvällen.
Jag tackade så mkt för omtanken o då gick han i taket.
Jag bara hackade på honom, ältar o jag vet inte allt vad det var.
Sen slängde han på luren o vägrade i vanlig ordning att svara.
Skickade ett sms om att jag gett honom panikångest o fått honom må dåligt.
Själv fick jag en riktig panikångestattack o fick springa ut o sätta mig i en slänt o hyperventilera.
Så jag skrev o tackade tillbaka.
Grejen var ju bara det att jag egentligen inte fattade nånting.
Jag fattade inte va jag hade gjort, varför han blev så arg, varför han absolut inte kan diskutera saker o ting o definitivt inte att han vägrar svara o stänger av telefon.
Så trots ca 30 mg stesolid, 10 mg oxascand under dagen o en starköl som jag precis hunnit få ner, nej först tog jag faktiskt fram morteln o tänkte mortla mina suicidmeds o ta, satte jag mej i bilen o åkte dit.
Jag kom dit o gick o knackade på dörren men ingen öppnade.
Bilen stod där så jag visste att han var hemma.
Jag satt nog i bilen 20 min o bara glodde rätt fram innan han behagade komma ut.
Han frågade vad jag ville o jag sa att jag ville prata med honom.
Inte nu sa han o gick igen. Jag satt kvar.
Då får det gå fort kom han fram o sa.
Jag frågade varför han blivit så arg, jag skulle tydligen förstått det enligt honom, men eftersom jag inte tyckte han brydde sej, vilket han ju per faktum inte gjorde, så hackade jag på honom o ältade.
Jag undrade om jag inte fick ifrågasätta något han sa eller gjorde men han menade på att han brydde sej genom att ringa upp mej o svara på sms.
Han kände minsann igen det här mönstret o ville inte vara med om det igen.
Så där var jag tydligen helt plötsligt hans ex.
Han ville ju bara sova, det var det enda han ville.
Jag fick bara mer o mer panik o satt till slut hopkrupen o hyperventilerade i bilen.
Jag hörde nånting om att jag kunde minsann inte bara dyka upp sådär o nu fick jag faktiskt åka hem för han skulle sova.
Jag satt helt ihopkrupen bakom ratten med ansiktet i händerna o försökte andas.
Men jag skulle åka nu. Där kunde jag minsann inte stå.
Sen gick han in o låste dörren.
Jag hörde att han pratade med någon så jag vet inte om det var någon där eller om han satte på telefon igen.
Till slut lyckades jag andas o sluta skaka såpass att jag klarade av att gå o knacka på igen.
Ingen som öppnade.
Jag ville fråga om han var säker på det här men det fick jag inte.
Jag hade inget annat va än att försöka ta mej hem.
Jag var faktiskt nära på att åka rätt ner i diket bara några meter bort för att jag var så upprörd samtidigt som jag var helt avstängd.
Tankarna tog upp hela huvet o jag var som bortkopplad från mej själv.
Sen som vanligt så brast det i ilska o bilstackarn fick återigen visa vad han gick för.
Såklart gick ju huvet på högsta varv hela tiden o när jag kommit halvvägs var jag bara tvungen att stanna o skriva ett sms.
Jag skrev att jag bad om hjälp men blev nekad för han var trött. Han såg me egna ögon hur extremt dåligt jag mådde o ville att jag skulle köra sån hem så han slapp se mej. Jag börjar faktiskt förstå varför ditt ex betett sej så "illa" mot dej.
Jag vet att han aldrig mer kommer prata med mej pga av det smset.
Speciellt eftersom jag satt illa inom citationstecken.
Fast jag förstår fan om man beter sej illa mot en person som beter sej på det viset.
Sen kan man ju fundera på vad som är sant oxå me hans otroligt korrekta verklighetsuppfattning.
Så det var det det.
Idag skulle han ha kommit hit så vi skulle suttit ner o pratat ordentligt. Det var innan igår kväll.
Jag kan faktiskt förstå varför han dricker så inihelvete/har alkoholproblem.
Om man är så otrevlig när man är nykter men så trevlig när man är onykter så hade fan jag me druckit så mkt.
Men men allt det där spelar ingen roll längre.
Det är verkligen över.
Jag gråter inte om jag aldrig mer varken hör eller ser honom.
Jag kom ju faktiskt lindrigt undan.
Tänk o upptäckt det här efter ett halvår. Fy fan.
Hoppas hans psykolog är sjukt duktig o kan komma fram till va fan det är för fel på honom.
Jag känner mej jävligt sviken. Eller kanske rättare sagt lurad.
Att jag trodde det var en helt annan person jag träffat.
Men den här dagen har varit konstig.
Jag känner nån typ lättnad över att det är över.
Jag är ledsen för jag önskar att det var den personen jag trodde jag träffade men samtidigt är jag nog extremt trött på det där jävla kärleksspelet fortfarande efter 10 år.
Jag lyckades inte skriva klart det här inlägget igår kväll för jag fick nåt så konstigt som kramp i strupen.
Matstrupen måste det varit för jag hade inga större problem att andas men jävlar va ont det gjorde o va obehagligt det var.
Känns fortfarande nu när jag vaknat.
Så det kommer nog en fortsättning på detta inlägg snart.
