Värde
Ett stort ord som innefattar väldigt mkt
Just nu när jag sitter här o skakar av ångest, me en öl i näven o självmedicinerad, så inser jag värdet av en helt vanlig kram.
Eller vanlig o vanlig, se tidigare inlägg.
Jag låter andra människor, deras beteende o alla andra omständigheter bestämma mitt värde varje dag.
Det är som att jag själv inte kan påverka mitt eget värde.
En blandning av prestationsångest, dvs jag är inte mer värd än jag kan prestera, o noll filter mot omvärlden, dvs allt som händer, som folk säger, gör o känner går rätt igenom mej som att det vore mina egna känslor.
Enda lösningen jag har hittat mot det här är att isolera sej o varken prata med eller träffa någon men det är inte hållbart.
Hur osocial jag än må vara så är jag ändå en människa som i viss mån behöver andra människor.
Självmedicinerar jag tillräckligt så går det nästan hur bra som helst, den värsta känsligheten lägger sej, men det är ju ännu mindre hållbart.
Sömn o mat behöver man annars fungerar man ännu sämre o i längden har jag aldrig råd.
Inte lust att hamna i den situationen heller för den delen.
Jag vill så hemskt gärna diskutera det här med någon som kan lite om det men det är ju inte så lätt att hitta nån sån.
Jag är ju jävligt rädd för vart det här kommer landa.
Jag är mer rädd för mej själv än vanligt.
Jag vet inte ens vad jag vill säga känns mest som det blir svammel.
Lika kaos som det e i mitt huvud just nu.
