Vad är det för fel på mej?
Varför ligger jag här med nära på panikångest, spänd som en fjäder o mer eller mindre vibrerar?
Vad är det som har hänt idag egentligen?
Var det bara dom där smsen fram o tebax till karln?
Var det bara det som utlöste det?
När han för en gångs skull var trevlig o brydde sej något.
Bara för att han aldrig någonsin tar något initiativ o talade om att han skulle stänga av telefonen för han inte ville prata me någon.
Tänk om jag ville prata me honom då?
O det enda sättet jag kan kontakta honom är via sms eller telefonsamtal.
Han skulle höra av sej imorrn eller på torsdag.
Han är alltså inte ett dugg tacksam att jag ens pratade me honom.
Varför?
Varför bryr jag mej så mkt om någon som inte bryr sej om mej?
Som inte vill prata me mej, träffa mej eller ha sex me mej?
Jag vill inte! Jag vill bara släppa det o gå vidare.
Varför kan jag inte det?
Min kusin skrev på Facebook förut o räddade troligtvis mitt liv.
Jag föreslog av nån anledning att han skulle komma hit me husbilen när det är motorarrangemang här i närheten på torsdag.
Det ville han gärna så nu måste jag ju fixa o ordna för det.
Pratade äntligen me polaren ordentligt idag me.
Han hade bara varit upptagen o det lät inte som det var nåt fel direkt.
Han tyckte tom att jag skulle komma dit imorrn vilket jag ju mer än gärna gör men nu krockar det ju troligtvis me kusinens besök.
Jag har ju en del att stå i om han kommer hit.
Lite gött ändå på sätt o vis o få neka för en gångs skull för att jag har bättre saker för mej men jag går ju miste om något jag hemskt gärna vill ha.
Samtidigt är det inte jag som bara ska ställa upp hela tiden.
Jag skulle säkert kunna göra bägge ock men med tanke på hur trött jag är o hur kry jag är kommer inget av det bli bra då.
Nu blev jag ju ändå "tvungen" att tjuvstarta fast jag verkligen hade tänkt vänta tills på torsdag
Jag trodde på fullaste allvar att jag skulle dö förut.
Sån fruktansvärd panik hade jag.
Me en hel del i kroppen åkte jag ändå till närmsta sent öppna ställe o köpte cigg.
Helt i onödan för nu har jag lagt mej o har fortfarande 2 cigg kvar i det gamla paketet.
Det hade jag klarat morgonen på.
Jag är fortfarande inte helt övertygad om att jag kommer överleva fast jag ändå fått bekräftat att åtminstone 2 pers vill umgås me mej.
Jag vet nog faktiskt inte vad som skulle kunna hjälpa nu.
Jag vet inte om det totala bryter, det ultimata haveriet till slut är här.
Det är ju ingen direkt hemlighet att det kommer till slut.
Jag är en sån kämpe o jag är så stark osv osv men inte ens en sån människa orkar i all evighet.
Jag måste komma ihåg att ringa hud o psyk imorrn.
Jätteviktigt o jättejobbigt.
Jag behöver verkligen sova om jag ska orka allt jag behöver göra imorrn men jag är rädd. Livrädd.
Jag skulle ge vadsomhelst för lite ärligt stöd o lite närhet.
Är det verkligen för mkt begärt?
