Så väldigt rädd
Det har jag ju varit länge men nu är jag verkligen riktigt rädd just nu
För mej själv
Har pratat me mind o pratade nyss me polaren men inget ger nån lindring
Funderar på om jag redan bestämt mej
På allvar
Jag vet inte
Jag vet faktiskt ingenting längre
Det är sjukt svårt
Sån jävla beslutsångest
Det är ju ett oåterkalleligt beslut det handlar om
Iaf om jag räknat rätt
Jag är ju inte världsbäst på matte precis
Riktigt jävla full o påverkad e jag me
Men jag tror faktiskt inte det påverkar beslutet
Det var nog taget redan innan även om jag inte själv vet vad det är
Har riktigt ont om cigg me
Skulle behövt åkt o handlat
Överväger faktiskt att bara åka o köpa cigg sen hur idiotiskt det än är
Hoppas nog nånstans att inget händer men att snuten får tag i mej
Vet inte varför
Rop på hjälp?
Jag har snus annars så jag överlever garanterat
Åtminstone nikotin behovet
Det andra kan verkligen diskuteras
Jag kan verkligen inte uttrycka det direkt i ord så mina närstående förstår
Enligt mej har jag uttryckt det så klart jag kan
Men jag vet att det inte är tillräckligt klart för dom
Snacka om att kastas mellan hopp o förtvivlan
Som att kastas ner för Mount Everest o sen firas upp igen
Jag borde verkligen vänta tills imorrn o se till att få tag på hudläkaren
Resten av mitt hänger ju egentligen på vad hon säger
Men jag är för rädd eller rättare sagt för feg
Jag skulle inget hellre än att uppfylla min största önskan sen 25 är tillbaka
Men det innebär samtidigt att jag slänger allt jag kämpat så hårt för i 16 år rätt åt helvete
Det är inte ett lätt beslut
Det bör ju som sagt dessutom vara det definitiva beslutet denna gången
Ne ett sista jävla tappert försök borde jag orka med
Förhoppningsvis
Känner mej totalt oälskad
E så barnslig så jag tom lyckades kladda ner på insidan av armen förut
Tom så barnslig så jag övervägde att göra en tatuering av det
Tur att jag inte äger nära såna grejer för då hade den nog redan varit gjord
Jag är så trött på att inte känna mej berättigad till mina egna känslor pga vad andra o vad samhället tycker
Vad är det egentligen som gör att jag inte har rätt att känna mina känslor, hur barnsliga eller egoistiska dom än må va?
Jag är ingen jävla marionett o jag har inget som helst intresse av att passa in i ert sjuka samhälle.
Samla mej lite o kämpa nära minuter till
