En bipolär djurmammas galna liv

Namnet kommer få vara kvar trots att jag är övertygad om att jag faktiskt inte är bipolär o djuren har allihop gått ur tiden. Som läget är nu är inga djur aktuella men min dröm om min egna lilla gård mitt ute i skogen med allehanda djur o mesta möjliga självförsörjning lever kvar. I övrigt är det fortfarande ungefär samma problem där kampen för överlevnad o nån form av livskvalitet fortsätter vareviga dag.

Jag behöver en kram!

Publicerad 2019-08-04 09:23:10 i Psykisk ohälsa,

Det har jag behövt länge 
Den där riktigt trygga o speciella kramen som bara några få utvalda personer kan ge
Speciellt saknar jag exets riktiga björnkramar
Där kan man snacka om o känna sej trygg
 
Det känns som man är ett litet barn igen som bara kan gömma sej för världen i någons trygga famn
Iaf för en liten stund 
 
Jag har aldrig ens vad jag kan minnas känt den tryggheten i nån kram från varken mamma eller pappa.
Möjligtvis någon gång från min lillebror. 
 
Jag vet inte om det riktigt går att beskriva för det skulle lika väl duga me en kram från karln fast jag egentligen inte ens vill se honom o definitivt inte litar på honom. 
Jag förstår det inte riktigt själv. 
 
Om det ev handlar om att jag måste ha känslor för personen för att kunna känna den där närheten. 
 
I vilket fall som helst är jag faktiskt verkligen i väldigt stort behov av den där kramen men det finns ingen som kan eller vill ge mej den

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marie

Åren har gått, djuren har blivit gamla o försvunnit en efter en. Det är bara jag som återstår av min lilla familj. Annars är det rätt likt. En kamp för överlevnad o nån form av livskvalitet varje dag. Mina diagnoser lyder: Bipolär sjukdom typ 2 (vilken jag vill ha omvärderas) Borderline GAD HS (Hidradenitis supprativa) Hypotyreos (pga litium)

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela