Irriterad o fundersam
Hur jag än vänder o vrider på det så kan jag inte komma fram till något annat än att det måste bero på mej.
Först igår kväll/natt när karln inte ens ansträngde sej för att komma hit.
Idag är det 3 veckor sen vi träffades sist om man bortser från när jag åkte dit, knappt gick ur bilen o blev hemskickad.
Han har inte gjort minsta ansträngning för att träffas under den här tiden.
Det säger ju en hel del om hur mkt jag betyder för honom.
Sen har jag så väldigt svårt att acceptera att en karl som påstår sej tycka om en kvinna inte ens vill träffas för att ha sex minst en gång i veckan.
Antingen är det inte alls viktigt för honom eller så har han sex med någon annan.
Är min direkta slutsats.
Sanningen är nog snarare att han är så jävla egenkär så han hellre har sex med sej själv.
Inte ens när vi har träffats har han varit direkt på.
Det gör mej faktiskt väldigt osäker o får mej att ifrågasätta mej själv.
Nu är jag fullt medveten om att jag har extrem sexlust o har haft sen februari.
Har ju tjatat på polaren att vi ska umgås o att jag behövde en kram osv men jag fick ju knappt nåt gensvar o ville inte riktigt tjata.
Vet ju hur mkt han har jobbat.
Skrev ändå förut o frågade om han ville komma hit o hålla mej sällskap när jag ändå hade hela gården för mej själv.
Fick inget svar.
5 tim senare ringde jag men fick inget svar då heller.
Efter nån timme ringde han upp o då visar det sej att han var borta o ute igår.
Idag var han hos en kompis som tydligen inte mådde så bra o stöttade honom eller nåt.
Dom hade oxå varit iväg på aktiviteter.
När vi pratade var han på väg hem som blir vägen tvärtemot hit o tyckte det var för långt, han hade inte varit hemma o tyckte jag kunde åka istället som hade hela 2 mil kortare, alltid åker dit o hade druckit sen kl 7 imorse.
Sen stannade han till hos ett par vänner o skulle ringa mej sen.
Efter ett par timmar tröttnade jag o var rejält påverkad så jag skrev att jag skulle försöka sova om han ändå inte tänkte komma hit o sätta på mej o lite mer sånt.
Fortfarande inget svar.
Jag vet att han tyckt jag haft jobbig sexlust o han har haft problem med potensen.
Men då har vi ju fått dra ner på det lite o det som blir tycker ju jag är helt jävla underbart.
Han verkar ju inte precis missnöjd heller.
Troligtvis har han slocknat på deras soffa.
Men när jag för en gångs jävla skull får gården för mej själv en hel helg så går den åt till att jaga idiotiska karlar som tydligen inte ens vill ha sex med mej.
När jag fick reda på att polaren knulla en annan samtidigt som vi träffades som mest fick mitt självförtroende sej en ordentlig törn.
Jag duger alltså inte ens att knulla me utan han måste ha en extra.
Han som tyckte att jag hade jobbigt hög sexlust behövde ytterligare en kvinna att sätta på.
Jag får fortfarande inte ihop o jag börjar fortfarande gråta när jag tänker på det.
Jag har aldrig någonsin fått någon som helst indikation på att jag skulle vara dålig i sängen.
Tvärtom.
Jag kan förstå att min övervikt o framförallt mina bölder inte är speciellt tändande.
Kanske ibland tom avtändande.
Men då borde dom väl ändå inte vilja ha sex med mej överhuvudtaget?
Eller tänker jag fel där?
Sen när polaren började få problem med potensen späddes det ju på.
Jag tänkte inte alls på det i början eftersom min förra sambo hade dom problemen så fort han druckit o även annars ibland. Troligtvis när han knullat me nån annan o hade dåligt samvete.
Det var ju det sistnämnda jag trodde gällde här men sen fortsatte det ju bara.
Det kan absolut vara biverkningar från medicin eller liknande o han är ju ändå 42 år men det känns lite ändå.
Sen träffade jag den andra karln o när jag åkte till honom o sov över så hände samma sak.
Efter väldigt mkt om o men som inte ens var meningen så gick det ändå men då orkade han inte färdigt istället utan max 5 min.
Han hade visserligen druckit en hel del men som jag fattade det hade han typ inte varit med om detta förut.
Han är 41.
Där o då var det ju tvärkört i mitt huvud.
Sen har jag inte kunnat släppa det.
Pratade med messengerpolaren förut o frågade om just detta.
Han är 37 men jag tror han frågade sin granne han var hos me som nog är äldre.
Han bekräftade ju verkligen min inställning att i stort sett alla män vill ha sex 2-3 ggr dagligen.
Frågan är ju om jag verkligen kan haft sån otur o träffa 2 så ointresserade av sex på raken?
Jag tror ju inte riktigt det.
Samtidigt tror jag inte att jag är dålig i sängen.
Det närmsta jag kan tänka mej är att jag skrämmer dom genom att våga prata sex o våga njuta.
Om dom får prestationsångest av det.
Sen är ju bägge dom här grabbarna extremt osäkra innerst inne o jag är nog faktiskt inte riktigt så osäker som dom.
Skulle jag vara det så visar jag ju ändå inte det.
Ne jag har faktiskt börjat tvivla på mej själv nu.
Jag har fått nobben 2 dar i rad av 2 karlar som helt plötsligt fått potensproblem i min närhet.
O ingen av dom hör någonsin själva av sej o ber om sex.
Den ena ska jag ju ändå inte höra något från men han hörde ju verkligen till problemet.
Det här är jobbigt o tänka på o ifrågasätta sej om gång på gång så fort något kommer upp eller blir fel.
O varför kunde polaren åka o hjälpa en kompis men inte mej när jag ändå bett om det.
Han lär ju ha sett både smset o telefonsamtalet innan han åkte därifrån o kunde lika gärna åkt åt det här hållet så hade det inte blivit så jävla långt.
Ändå sen hyresvärdarna åkte har fönsterna stått öppna o jag vet inte hur mkt tid jag har spenderat me o ligga här o lyssna o inbilla mej att först den nya karln svängde in på gårn o idag att polaren skulle gjort detsamma.
Men nej då.
Jag ska klara mej helt o hållet på egen hand fast jag ber om hjälp till både höger o vänster.
Jag ska alltid ställa upp på alla andra o åka o betala men när jag ber om något tillbaka så får jag inte ens ett svar.
O där kom brytet o panikångesten oxå.
Jag älskar verkligen att vara mej.
