Om jag hade vetat
Första gången jag kände vad som måste vart ångest att det kunde kännas så här fruktansvärt hade jag aldrig ens drömt om o kalla det ångest
Det e inte förrän nu jag egentligen vet vad ångest innebär känner jag
O sen vet jag att många har det så här ofta o ännu värre
Det måste va den mest obehagliga känslan i världen
Att helt plötsligt ibland utan förvarning helt tappa kontrollen o bara få fullständig panik
Där varenda känsla av obehag du kan tänka dej kommer som en brandsläckarstråle mot dej
Så att det faktiskt gör fysiskt ont när den träffar dej
Du får svårt o andas, svårt att tänka o vet inte var du ska ta vägen
För det finns ingenstans o gömma sej
Panikångesten suger tag i dej så hårt att du känner det vad du än försöker göra
Jag ville inte åka hem igår men tyckte det blev bäst så för då visste jag att hemstödet skulle komma idag 10.30
Natten till igår hemma hos mamma kunde jag inte sova utan gick mest runt o rökte, titta på tv, käka stesolid o satt vid datorn
Somnade inte förrän nån gång efter 5 på morron
Sen va mamma borta hela dagen igår o jag vaknade av att hon ropade på mej o sa att kl va fem!
Vi åkte från Karlsborg strax efter sju så däremellan hann jag ju typ bara packa ihop mina saker
Men det va ju lika skönt för då hann jag ju iaf inte tänka
Vilket jag inte klarar av att göra nu heller känner jag nu
Det enda jag undrar är vad det e som e så fel me mej?
Varför vill ingen umgås o dricka kaffe me mej?
Jag tycker inte jag e elak
Jag tycker jag e en ganska bra kompis
Men hur jag än bär mej åt så finns det verkligen ingen som vill umgås me mej!
Ingen som skriver o frågar "E du hemma? Kan jag komma förbi?"
Ingen som ringer o frågar "Vad gör du? Vill du hitta på nåt?
O ALDRIG någon som svarar när jag skriver o undrar om nån vill ha kaffe!
Kan inte nån bara säga varför?
Jag försöker ju verkligen!
Vad gör jag för fel?
E jag verkligen så hemsk?
JAG KLARAR VERKLIGEN INTE DET HÄR!
Jag klarar inte av att sitta här helt själv hela dagarna!
Det e inte förrän nu jag egentligen vet vad ångest innebär känner jag
O sen vet jag att många har det så här ofta o ännu värre
Det måste va den mest obehagliga känslan i världen
Att helt plötsligt ibland utan förvarning helt tappa kontrollen o bara få fullständig panik
Där varenda känsla av obehag du kan tänka dej kommer som en brandsläckarstråle mot dej
Så att det faktiskt gör fysiskt ont när den träffar dej
Du får svårt o andas, svårt att tänka o vet inte var du ska ta vägen
För det finns ingenstans o gömma sej
Panikångesten suger tag i dej så hårt att du känner det vad du än försöker göra
Jag ville inte åka hem igår men tyckte det blev bäst så för då visste jag att hemstödet skulle komma idag 10.30
Natten till igår hemma hos mamma kunde jag inte sova utan gick mest runt o rökte, titta på tv, käka stesolid o satt vid datorn
Somnade inte förrän nån gång efter 5 på morron
Sen va mamma borta hela dagen igår o jag vaknade av att hon ropade på mej o sa att kl va fem!
Vi åkte från Karlsborg strax efter sju så däremellan hann jag ju typ bara packa ihop mina saker
Men det va ju lika skönt för då hann jag ju iaf inte tänka
Vilket jag inte klarar av att göra nu heller känner jag nu
Det enda jag undrar är vad det e som e så fel me mej?
Varför vill ingen umgås o dricka kaffe me mej?
Jag tycker inte jag e elak
Jag tycker jag e en ganska bra kompis
Men hur jag än bär mej åt så finns det verkligen ingen som vill umgås me mej!
Ingen som skriver o frågar "E du hemma? Kan jag komma förbi?"
Ingen som ringer o frågar "Vad gör du? Vill du hitta på nåt?
O ALDRIG någon som svarar när jag skriver o undrar om nån vill ha kaffe!
Kan inte nån bara säga varför?
Jag försöker ju verkligen!
Vad gör jag för fel?
E jag verkligen så hemsk?
JAG KLARAR VERKLIGEN INTE DET HÄR!
Jag klarar inte av att sitta här helt själv hela dagarna!
