En bipolär djurmammas galna liv

Namnet kommer få vara kvar trots att jag är övertygad om att jag faktiskt inte är bipolär o djuren har allihop gått ur tiden. Som läget är nu är inga djur aktuella men min dröm om min egna lilla gård mitt ute i skogen med allehanda djur o mesta möjliga självförsörjning lever kvar. I övrigt är det fortfarande ungefär samma problem där kampen för överlevnad o nån form av livskvalitet fortsätter vareviga dag.

Att vara kvinna o kåt

Publicerad 2019-06-30 16:05:53 i Psykisk ohälsa,

Hur funkar det egentligen?
Har vi "rätt" att vara lika kåta som män?
Eller är det min manlighet som gör mej så jävla kåt?
 
Jag har alltid älskat sex.
Tom dom första 3 åren i tonåren i ett rätt dåligt förhållande där jag ibland mer eller mindre fick ställa upp.
 
Sen träffade jag en äldre kille som jävlar i min låda lärde mej att njuta av sex.
Han var helt jävla fantastisk o jag har honom att tacka för mkt i mitt liv.
Tyvärr mådde jag såpass psykiskt dåligt att jag gång på gång svek honom tills han till slut fått nog.
 
Jag är besatt av passion, åtrå o perfekt synkat sex.
Det där med passion o åtrå är ju knappast enbart positivt.
 
Därför är det rätt konstigt att jag haft så jävla bra sex med polaren där varken passion eller åtrå är direkt närvarande.
Passionen finns väl visserligen i våra personligheter o på ett mer intelligent plan men det är långt ifrån romantiskt sex det handlar om.
Det är mer ska vi ha sex? O så har vi det punkt slut. O ändå så jävla klockrent.
Tycker jag alltså det är ju bra tveksamt om han tycker det eftersom han uppenbarligen behöver ha sex med andra med.
 
Aja nu är jag iaf sjukt kåt.
Fick mej ju inget i morse pga av mej själv.
Det duger ju tyvärr inte o knulla vem som helst fast det hade varit jävligt smidigt.
 
Men är det bara jag som kvinna som blir så akut kåt att jag sitter me telefon o är på väg att ringa eller messa samma människa som gått bakom min rygg för o fråga om han vill knulla?
Eller börjar fantisera om hyresvärden som springer här ute i bar brunbränd överkropp?
Som jag aldrig ens skulle titta på på det viset annars?
 
O värre har det fan blivit.
Från att ha klarat mej i år me nåt enstaka skjut då o då till o vara typ konstant kåt.
En stor del vet jag ju vad det beror på men det började faktiskt med ångesten kombinerat med att jag helt plötsligt klickade så me polaren.
 
Helt plötsligt kom jag på att sex kunde bota allt.
Smärta, ångest, nedstämdhet vad som helst kunde det hjälpa några timmar o jag blev omättlig.
Iaf sen jag började med voxran oxå.
O jag får fan inte stopp på det.
 
Polaren som e 7 år äldre än mej har tom fått säga ifrån flera ggr.
Nu har han ju mej veterligen aldrig haft nån högre sexdrift o har han dessutom knullat en eller flera andra samtidigt så kan man ju ännu mer förstå att han inte orkar.
 
Messade exet men han kan ju aldrig komma ifrån ändå o svarar han inte snart så kommer jag skicka det där smset som jag kommer få ångra så.
 
Ta saken i egna händer funkar inte riktigt för mej.
Jag ägde faktiskt en vibrator för flera år sen o det funkade visserligen även om vi oftast använde den tillsammans.
Men jag vill ha närheten, kroppskontakten o den där tilliten som man faktiskt måste ha till varandra för att det ska bli bra.
 
Jag är en riktig jävla sucker för vaginala samlag o kan faktiskt få orgasm av enbart det utan annan stimulans.
Jag har tydligen haft analsex en gång har jag fått reda på i år men jag har inget som helst minne av det.
Jag har iof knappt nåt minne av den kvällen alls.
Jag tyckte tydligen det var skönt men jag har så förbannat svårt o se meningen me det.
Vad ska det verkligen vara bra för?
Speciellt om det redan är bra som det e.
 
Satans asså sexuellt frustrerad till max!
 
Jag vill verkligen verkligen ha en bättre lösning på det men jag har ingen.
Jag är alldeles för jävla kräsen.
Så kräsen så jag hellre krälar i gruset. Eller?
Fan oxå blir det jag som tar övertaget eller ger jag bort övertaget?
 
Gaaaaah!!!!!
Mitt jävla huve, jävla analyserande o jävla övertänkande.

Om

Min profilbild

Marie

Åren har gått, djuren har blivit gamla o försvunnit en efter en. Det är bara jag som återstår av min lilla familj. Annars är det rätt likt. En kamp för överlevnad o nån form av livskvalitet varje dag. Mina diagnoser lyder: Bipolär sjukdom typ 2 (vilken jag vill ha omvärderas) Borderline GAD HS (Hidradenitis supprativa) Hypotyreos (pga litium)

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela