Satans va jobbigt det blev
Igår var som sagt en konstig dag.
Jag kände mej väldigt lättad o trött men samtidigt lurade panikångesten precis bakom hörnet.
Eftersom benson i stort sett inte hjälper om jag inte tar så höga doser så jag däckar så blir det mest självmedicinering.
Dessutom var ju mitt liv ändå över så jag kunde ju självmedicinera mej bäst jag ville.
Ringde hud igen igår o undrade varför läkaren inte ringt.
Hon hade tydligen inte varit men sköterskan skulle påminna henne.
Snart efter ringde hon o vi kom fram till att eftersom jag var lite bättre så skulle jag hoppa över sprutan denna veckan men ta nästa vecka igen om jag inte blir sämre.
Hon menade oxå på att vårdcentralen inte fick neka mej vård så länge jag tar humira.
Det ska bli väldigt intressant o se om jag nu absolut måste dit.
Där ändrades ju utgångsläget ganska rejält o helt plötsligt fanns nån form av hopp.
Men ångesten var påtaglig o polaren ringde upp efter jag messat när han åkte hem från jobbet.
Tyvärr var han upptagen o började tidigt idag men det var ändå skönt att få prata me honom o jag tryckte verkligen på att han kunde höra av sej om han hade tid o lust o hitta på nåt eller bara umgås fast jag vet att han jobbar sjukt mkt nu.
Idag skulle han sluta kl 16 så jag hoppades verkligen att han skulle höra av sej men han har väl glömt bort, är upptagen eller kanske bara vill ta det lugnt själv o jag vill inte tjata hur mkt som helst.
I vilket fall la jag ut på FB igår att jag var ovanligt social o ville hitta på nåt.
Fick svar från en karl som bor i närheten som jag träffat i en grupp på FB men aldrig i verkligheten.
Vi har pratat i telefon via messenger en gång förutom o skrivit via messenger då.
Han undrade om jag ville me till nakenbadet i närheten då han sett på FB att jag var där nån vecka tidigare.
Jajemen det bestämde vi o träffades där.
Jag visste att han var rätt mkt äldre än mej o hade inget intresse av honom så.
Men fan va konstigt att träffa någon speciellt av motsatt kön för första gången på ett nakenbad.
Men jag tyckte att kan jag åka dit helt själv så varför inte.
Det gick faktiskt väldigt bra o jag hade betydligt mer ont av vissa andra som var där.
Så har jag inte alls upplevt det som tidigare gånger jag vart där.
Så vi satt o tjötade, badade o tjötade lite te.
Sen kom en hel jävla fluginvasion o till slut fick vi ge upp o klä på oss o åka hem.
Det var först efteråt som jag reflekterade över om jag tänker alls ibland.
Som nu att träffa en helt okänd karl för första gången på ett nakenbad.
Visserligen är det ju allmänt men ändå.
Eller som sist när jag var där ganska sent o det bara var ett par karlar där plus ytterligare 2 gubbar som smög i utkanten påklädda.
Åker man verkligen som ensam kvinna till ett sånt ställe rätt sent på kvällen?
Sen kom ett något yngre par o då kändes det genast bättre.
En av karlarna där då kom fram o pratade me mej o var jättetrevligt så det var riktigt trevligt ändå men tänker man egentligen?
Eller som när hyresvärdarna var bortresta o jag bjöd hit en kille jag träffat genom Badoo.
Det gjorde jag förresten för 3-4 år sen me men då hade jag nog brorsan hemma 20 m bort.
Jag tänker uppenbarligen inte på vad som kan hända.
Jag är så jävla rädd för typ allt samtidigt som jag inte är rädd för något.
Man kan ju tro att jag aldrig blivit utsatt för något eftersom jag inte tänker mej för men sanningen är att jag rent tekniskt faktiskt blivit våldtagen.
Jag ser det inte riktigt så då det var en kille jag träffade då o då men just den här gången var jag bara less på honom o vi la oss o sov i varsin ände av hörnsoffan.
Jag ville inte lägga mej i sängen för jag visste att han inte skulle låta mej va då.
Det gjorde han tyvärr inte nu heller utan jag vaknade av att låg på mej.
Jag låtsades faktiskt som ingenting o låtsades fortsätta sova men jag kan säga att han aldrig vågade sätta sin fot hemma hos mej igen.
Sen är jag ju inte ett dugg rädd för att dö bara för att bli skadad eller få ont så därför gör jag väl väldigt mkt jag inte borde.
En nära döden-upplevelse har jag me haft.
Blev riktigt riktigt osams me sambon på nästan 2 m o 120 kg.
När han till slut kom hem satt jag o åt o vansinnig som jag fortfarande var kastade jag grillkniven jag höll i rätt i magen på honom.
Sen minns inte jag så mkt mer än att jag for runt i hela lägenheten.
Till sist satt han över mej i hallen me att stadigt strypgrepp på mej.
Jag fick ingen luft o höll faktiskt på att dö men fick tag i en träsko som jag slog i bakhuvudet på honom tills han släppte.
Det var då jag insåg att jag inte hade ett skit att säga till om ifall det väl gällde.
Det har inte hindrat mej allt för mkt att gå emot fullvuxna karlar som öppet spöar sina fruntimmer eller liknande ändå men det har fått mej att alltid tänka en extra gång.
Nåväl gårdagen blev en hyfsad dag ändå.
Nu skulle jag även berättat om den här dagen men jag är jättetrött o jättehungrig o ångesten är nära på outhärdlig så det får bli senare eller imorrn.
