Det svarta hålet
Håller på o äta upp mej
Långsamt inifrån
Jag vet inte vad som e sant
Jag vet inte vad jag ska lyssna på
Jag vet inte vad jag känner
Det enda jag känner e mitt svarta hål som återigen suger tag i mej
Jag hör vinden vina som en mindre storm
Jag känner mej liten, rädd o ensam
Jag hatar mej själv ofta
Jag har svårt att se mej i spegeln numer
Det e helt enkelt en hemsk syn
Jag hatar mej själv för att jag inte klarar av o tackla mina problem
Inte ens klarar minsta motgång
Jag hatar mej själv för att jag är sjuk
För att jag måste äta så mycket mediciner varje dag
Jag hatar mej själv för att jag inte gör det jag ska
För att jag inte orkar
Jag vill verkligen ta tag i saker o ting men jag vet inte var jag ska börja
Det enda jag kan göra är att försöka koppla bort både tankar o känslor
Det e helt enkelt för mkt
Jag ORKAR inte
Klarar inte ens av ett litet telefonsamtal
E det någon som inte ringer till mej på nåra dar kan jag inte tänka att personen e upptagen
Det måste istället vara jag som gjort nåt fel lr att personen inte vill prata med mej
Om jag nu kan se objektivt på mej själv o se mina fel o brister
Varför kan jag då inte göra nåt åt dom
Jag vill inte vara styrd av mina nyckfulla känslor
Jag vill själv styra o kunna hantera mina känslor
Varför styr dom över mej o inte jag över dom?
Vad har jag gjort för hemskt för att förtjäna detta liv?
Varför plågar folk sej själva genom att bry sej o försöka hålla mej vid liv?
I slutändan e jag ju ändå så egoistisk att jag bara bryr mej om mej själv
Vet inte vad jag ska göra eller var jag ska börja
Eller VARFÖR jag ska göra nåt lr ens börja
Vad e svaret på VARFÖR?
Jag får stå utanför o se på det svarta hålet dra mej djupare o djupare ner tills jag försvinner