Snökaos
Ute e det lugnt, mörkt, fint o vitt
Men i huvet e det som ett riktigt snökaos
Inte bara snökaos utan en fruktansvärd jävla snöorkan
Funderar på om jag kanske aldrig riktigt känt sån fysisk ångest förut som jag gör nu
Jag har ont i magen, mår illa, det snurrar i huvet o jag kan knappt andas
Så här har det visserligen vart sen innan förra lördan men nu e det lite extremt
Tror det kommer bli en lång natt det här med många stesolid
Förra lördan 27/11 var det bara konstatera att jag faktiskt inte orkade mer
Gick så långt som att ringa Falköping där jag ju lovat att aldrig mer sätta min fot
Men jag orkade verkligen inte
Jag ville bli inlagd o vet att det inte finns nån annanstans att vända sej så jag kunde tänka mej o lägga in mej där i väntan på o få komma till nåt typ behandlingshem
Jag ringde o pratade me sköterskan där o hon va väldigt trevlig
Jag ringde mamma o förklara läget o hon o pappa kunde skjutsa mej om nåra timmar
Jag gick hemma o packade o väntade o funderade
Jag funderade många många gånger på om jag verkligen skulle åka
Jag vet ju hur äckligt inkompetenta o dumma i huvet dom e
Men till slut va vi på väg dit iaf
Vi fick sitta länge i väntrummet o jag visste inte vad jag skulle säga till läkaren för för en gångs skull kände jag mej ju inte självmordsbenägen på det viset utan bara hjälplös
Medan vi satt i väntrummet fick vi höra hur personalen handskades med en annan patient som bara var hysteriskt ledsen o ville prata me läkarn
Jag måste bara säga hur mkt jag njöt när mamma o pappa fick höra me egna öron hur personalen tar hand om sina patienter i Falköping
Dom fick höra det helt själva o inte genom mej lr nån annan av alla stackare som vart hos dom där jävla sadisterna
O jag blev återigen påmind om att jag inte tål stället
Till slut blev jag kallad till läkaren o fick berätta varför jag var där osv osv
Det slutade med att jag fick gå därifrån o hon skulle skriva ett brev till psykvården i Mariestad
Jag har bra kontakt me psykvården i mariestad o min läkare där e underbar så vad det skulle göra för nytta kl 1 en lördagnatt kan man ju fundera på
Det va bara ta våra grejer o börja gå
Jag klappa nästan ihop fullständigt o pappa kunde iaf skälla ut sköterskan o kanske doktorn oxå det hörde jag inte för då hade jag gått ut o rökt
Mamma o pappa stannade o pratade me doktorn iaf men det slutade som vanligt me att jag fick följa me dom hem hit o att dom har fått ta hand om mej o min hund sen dess
Lr mamma rättare sagt eftersom pappa jobbar ute på veckorna
Men jag har 2 katter hemma som faktiskt inte klarar sej själva
Martin kunde ta hand om dom nu under tiden eftersom jag inte vågar låta grannen ta hand om dom
Men det gick ju på 300 spänn i soppapengar
Det e absolut värt det för o veta att han gör det men det blir dyrt o nu har dom vart själva i över en vecka
Så det e ganska oundvikligt o åka hem nu
Därför får jag göra det imorrn kväll när jag vet hemstödet kommer på onsdag morron
O på torsdag ska jag på studiebesök på nån dagverksamhet i Töreboda
Jag har mest sovit o suttit vid datorn o försökt tänka så lite som möjligt när jag vart här men iaf har jag fått erbjudande om en lgh i Töreboda som jag ska ta
Den ligger i anslutning till psykiatriboendet där så jag kommer även kunna få mkt hjälp
Den ska renoveras men skulle vara färdig för inflyttning i februari tror jag
Ska säga upp min lgh imorrn
Sen bara kolla o ordna me kontrakt o skit så allt det löser sej som det ska
Pratat me läkaren om behandlingshem o det måste ju så klart bedömas o finansieras o skit så det vet man ju aldrig hur lång tid det tar
Var så arg o ledsen o trött efter falköping oxå att jag nu slutat me mina mediciner
Vilka min läkare såklart bönfall mej o fortsätta me
Men för tillfället håller jag mej till lugnande o värktabletter
Om jag nu ens har möjlighet till det kom jag på igår eftersom hon skriver ut recepten med intervall vilket innebär att jag ev inte har tillgång till mer än 25 st Stesolid i 6 v om jag har otur
Får kolla upp detta
Smidigt att hon gick på semester i fredags oxå
Så som livet ser ut nu vad jag vet:
*Jag åker hem imorgon
*Hemstödet kommer på onsdag
*Studiebesök på torsdag
*Ev ingen tillgång till läkare
*Ev ingen tillgång till stesolid
*Ensam hemma med fruktansvärd ångest hela dagarna
*Hemstöd 2 dagar i veckan
Känns faktiskt egentligen inte som jag vet nånting nu
O jag kan tänka mej att allt detta e fruktansvärt osammanhängande för det e precis vad det e i mitt huvud
Jag började skriva att jag verkligen hoppas jag hittar nån som kan tänka sej va hos mej lite men jag vet ju mkt väl att det inte kommer bli så
Jag kommer sitta där som vanligt o inte ens få hem nån på kaffe
Jag kommer få knapra stesolid så länge dom räcker
O fortsätta ha ont i magen o må illa o knappt kunna andas
Om jag tycker synd om mej själv?
Ja det gör jag
Vadå då vill du byta?
